Peo

Inflygning till Split, Linz samt Berlin/Tempelhof och lite alp-scenery.

i good ol’ LKPG. Utförliga reportage kommer inom kort. Nu ska jag ta en dusch och sova!

Early morning… Vädret ser lysande ut! Jag lovar att det blir bilder efter hemkomst.

Planeringen för sommaren höjdarresa har börjat. Den 29/5 är den preliminära rutten:

ESSL - ESMS - LKTB - LDSP

Den 2/6 går turen åter via:

LDSP - LOWL - EDDI - ESMS - ESSL

Stay tuned for more info!

Rörligheten på bloggen ökar med en film från gårdagens skakiga tur… Have fun =)

Onsdagen bjöd på ett fantastiskt väder och det kliade så pass mycket i flygtarmen så att en tur var oundviklig. Bokning av X-et skedde prompt och en fotograf utkommenderades. Eftersom Robin bor efter den uttänkta flygvägen så stämdes det träff på slaskfrekvensen 123.45 150 meter från hans hus. Som extra orienteringshjälp fick han lägga ut ett litet “tygskynke” på bakgården så vi skulle hitta…

Start bana 11 och vänster mot Åmynningen och Älvestad 1500 fot eller därunder.

Berg

Schysst kåk längs Svartån

Svartån meandrar vackert.

Här närmar vi oss det von Postska godset i Björkeberg

Och tro det eller ej. Där nere står han med radion i ena handen och kameran i den andra.

Här har han ställt sig i skuggan och är därför lite svår att hitta…

Här närmar vi oss det egentliga målet för flygningen. Borringe mellangård, som nu är ute till försäljning.

Hästgård med fint boningshus, bostadsflygel, 19 boxplatser och knappt 10 hektar mark.

Gården ligger fantastiskt fint ute på slätten. Ni kanske redan har fattat att vi är intresserade…

På vägen upp mot Borensberg hittade vi också följande hus med ett pågående bygge av något som från luften såg väldigt likt ut som en hangar… Någon som vet något?

See ya!

Det har blivit alldeles för lite flygning på sista tiden, men igår bar det äntligen iväg igen. Denna gång förenades nöjet med lite nytta eftersom klubbens Mooney behövde flygas till Eskilstuna och Nordflyg för att få en ny ELT installerad. Eftersom AFIS i Eskilstuna är stängt på helgerna och vädret var riktigt bra så fajlades det “bara” en VFR-färdplan direkt Eskilstuna/Kjula. Beräknad flygtid blev 28 minuter med rådande vindar. Inte alls illa pinkat.

Hämtning var också ordnat då ppl-studenten Morre är ivrig att bli klar med certet. Han och flygchefen åkte upp i SE-IUD och jag plockade med mig Morres polare i LBV. Färden gick på 2000 ft med en groundspeed på knappa 150 knop. Efter snack med Östgöta Control och Västeråstornet närmade vi oss och skiftade till Eskilstunas frekvens. En kärra låg i varvet och vi fick kontakt med den på vänster bas till bana 36 och följde den in för landning. 31 minuter blev facit.

Efter parkering och lite snack med lokalbefolkningen så behövde vi inte vänta länge innan vår skjuts svajade in mot banan och landade ett par gånger… =)

Färden tillbaka blev mycket trevlig då Morre fick öva lite lågflygningsnavigering på 800 ft GND. Färden gick först mot Katrineholms flygfält där vi gjorde en låginflygning och sedan vidare hem mot Saab med lite airwork-övningar på vägen. Morres polare som nu satt med på sin andra flygning i en liten kärra (den första var med mig upp till E-tuna…) fick bekänna flygarfärg och utstå både stall och branta svängar =).

Ett par mobilbilder hann jag knäppa på vägen.

På lågan

Katrineholm Intl.

På tisdag ska kärran hämtas tillbaka. Då kanske det blir ett inlägg till om ni har tur…

Till Halmstad bar det av. Anledningen var att hämta hem en polare som kört vilse till västkusten… Tyvärr har jag inga bilder att visa denna gång eftersom det inte var direkt optimala fotoförhållanden. Trots att vädret var väldigt klart så visade det sig att den där lilla saken som vi kallar sol hade bestämt sig för att ligga precis i vår färdriktning.

Vinden var i princip rak nordlig så vi slängde oss upp på flygnivå 80 i Mooneyn och red på vinden mot JON VOR - PELOX - Halmstad. Groundspeed låg strax under 180 knop hela vägen. Under plané lyckades vi skrämma upp kärran i 198 kt (fasen också, bara två knop kvar…) och hela turen på drygt 140 nautiska mil var över på 55 minuter.

Efter en kaffe och 20 minuters väntan i på Halmstad flygterminal dök sällskapet upp och vi äntrade än en gång kärran, gjorde alla kontroller och drog iväg. Nu var klareringen ännu enklare. “Klar Saab via Oscar Lima, direkt”. För er som inte är bevandrade i Sveriges flyggeografi så är Oscar Lima (eller Oscar Ludvig som en del verkar vilja kalla den… Detta var inte alls en pik till Robin :O ) en fyr som ligger utanför Bankekind i Saab-fältets förlängning.

På vägen hem valde vi att gå på flygnivå 50 istället för att inte få en allt för kraftig motvind. Rätt rejäl var den trots allt eftersom vi låg på en groundspeed på strax under 120 knop. 1 timme och 23 minuter blev det i luften tillbaka. Detta inkluderade dock lite vektorering strax innan landning eftersom vi var 2:a på tur in efter Direktflygs Jetstream.

Sammanfattningsvis så var det en tur utan några som helst problem. Kanonbra service som alltid från flygtrafikledningen. En sak var dock noterbart. Jag tror nästan att alla flygledare vi pratade med hade svårt att hålla reda på språket :D. Jag valde att snacka svenska med alla förutom Sweden Control, där alla andra ändå babblar på engelska, men de flesta flygledarna lyckades med att ge någon instruktion på engelska ändå. Hur funkar detta rent praktiskt? Skriver flygledarna ner vilket språk man ropar på?

… och när vi kommer fram åker vi tillbaka till Linköping nästan direkt. Kul =)

Det är inte varje dag man får vara först med någonting! Efter ett tämligen långt flyguppehåll så var det idag dags att vädra vingarna igen i klubben Mooney SE-LBV. Som bonus så hade flygdagboken för denna eminenta kärra fyllts under det förra passet, så undertecknad blev den första att få skriva i den nya

Turen gick än en gång till Norrköping/Kungsängen. Jag flög ovan molnen dit och Thorén under molnen tillbaka. Vi hade en ganska schysst medvind upp och eftersom Mooneyn redan utan vind svishar på i 145 knop så hann vi bara ligga på marschhöjden 3000 fot i cirka 20 sekunder innan det var dags att sjunka igen. Det blev en vektorerad ILS till bana 09. Vår fart var dock så pass hög så att autopiloten inte lyckades intercepta grundlinjen. Men vad gör väl det… Det är ju roligare att handflyga. Och nu har jag passerat grundlinjen till ESSP ännu en gång fast av en annan anledning (se förra inlägget…)